Hästliv

Hästlivet på Trillabakka Gård präglas av genomtänkt logistik för vardagen. Stallet är renoverat och planerat efter många års erfarenhet, likaså hagar och ridbana. Ridvägarna är fantastiska och inom räckhåll hittar man fina traktorvägar som leder antingen söderut mot Frualid – eller norrut mot Bjärsjölagård. Mot norr talar vi grusvägar med gårdar och hus längs vägarna – bra social träning. Mot söder naturupplevelser där man samsas med hjortar och vildsvin i Frualid. Bilderna här nedan är tagna i december 2018 och visar vägarna direkt från vår stallbacke. Ridhus finns på lagom skrittavstånd, på Qvarnhem Horselife, perfekt underlag för våra islandshästar. Där kan man hyra in hästar eller bara köpa ett ridhuskort. Kan varmt rekommenderas! 

 

Hagarna är generösa och ger anledning för hästarna att röra sig och få stimulans i den vardagliga miljön. Just nu har vi två islandshästar hemma på gården – men hagar och logistik kan ta emot fyra islandshästar så som det ser ut idag. En normal sommar räcker betet för fyra hästar, som då är i träning och inte skall lägga på hullet. Hagar finns mot norr, öster och söder – mot söder med bra motionsbacke. Idag arrenderas denna mark, (1,3 ha) men markägaren har erbjudit möjlighet att köpa loss marken + lite till om man så önskar.  

Som komplement till arbetet på ridbanan lägger vi stor vikt vid arbete från mark och har därför en rundkorall som används ofta. Viktigt för lydnad och kommunikation och den varierande träningen är bra för hästarna. Arbete på ridbana, i rundkorall och förstås, så mycket som är möjligt – i naturen. Ridhuset används endast när det under längre perioder är dåligt väder och utomhusarbetet blir omöjligt. 

 

 

Hästarna kom in i vårt liv för dryga tjugo år sedan och islandshästarna några år senare i samband med att jag var på Island och förälskade mig i rasen. Hemma på Ola Hans Gård, strax utanför Lund, hade vi ponnyhästar, Diana och Lilla My. Våra döttrar, fem och två år gamla, fick gå den hårda skolan på dessa små hästar, 85 och 105 cm i mankhöjd. Sonen Axel hade som tradition att rida till påsk, då gärna i full galopp. Det blev balansövningar och hoppträning över buxbomshäckarna i vår fina allmogeträdgård. Båda två blev skickliga ryttare och lärde sig allt på dessa små envisa hästar. Själv fick jag cykla eftersom jag inte hade någon egen häst de första åren. Det blev det ändring på och efter en resa till Island år 2000,  köpte jag min första islandshäst, Mósi, musblack, en lugn och bra läromästare. Bara någon månad senare kom Huld frá Horni, en bestämd fyrgångare, ett sto med mycket vilja. Under åren har vi sedan haft islandshästarna Skólli, Hrekkur, Esja, Sjodur, Hrappur, Djarfur, Cesar, Audna och Krummi. Hästarna har lärt oss allt gott vi kan, om det råder ingen tvekan. Man blir ansvarsfull, arbetssam och flitig, analytisk och reflekterande och förstås empatisk. Sen blir man förstås också utan pengar, så är det. Det är vi alla överens om. Men vi har kämpat för våra vänner och nu när vi under de tre senaste åren avvecklat vår hästverksamhet har vi hittat de perfekta hemmen för Djarfur, Sjodur och Audna. 

Esja är pensionerad och lever livets glada dagar på Öland, kvar har vi Hrappur och Krummi.